Livet i kassan är ett mönster
"Har du med mera kort?"
Svar:
"Va? Nej jag betalar inte med kort jag betalar kontant"
"Ja, men det ligger hemma i hyllan bredvid min bok om hur man håller trädgårdstomtar borta från lejon"
"Ja någonstans, man har ju sååååååååå mycket kort. Helt otroligt, vart kommer alla dessa kort från? Det ena och det andra... kort kort kort... hm... aaaha! Här är det! Nej fan det var Åhléns kortet..."
"Nej och det tänker jag inte skaffa heller för jag är arg på dem"
"Jaaaaa, vad gullig du är som påminner mig, tänk man förknippar ju inte Coop och Akademibokhandeln precis"
"Sorry, I don't speak Swedish"
Femtio miljarder kunder om dagen och ändå svarar alla samma sak. Inte nog med att jag frågar samma sak till alla kunder, svaren ska vara detsamma de med.
Vad hände med variationen if I may ask?
Bad boys... Really?
FROLLO kom med på listan. Pervo-Frollo från Ringaren i Notre Dame, som är 300 år gammal, dödar folk för att han inte kan få ligga med en zigenarflicka och tycker att han är en jävligt god kristen man.
Okay fine, if some of you are into that...
Nummer ett höll jag med i till hundra procent: Aladin.
Lilla Aladin...
Så får jag höra motivationen:
"We all like bad boys and he is the perfect exemple of one, bla bla bla"
URSÄKTA MIG?? Aladin, en bad boy??? I don't think so!!!!
För det första växte han upp på gatan och det gör en inte nödvändigtvis till en bad boy. Som han säger (okej sjunger) "Gotta eat to live, gotta steal to eat, otherwise we'd get along"
Han har lite bröd som blir hans enda mål mat för stunden. Och han ger det till två små barn som letar i sopporna. Uuuuh, bad boy.
Han använder sin önskning av Anden till att bli den han tror att hans kärlek vill ha. Han tog inte över världen eller skaffade sig en massa makt.
Vill du ha en bad boy, gå och hångla upp Jaffar will ya.
Eller Prins Ashmad som kom för att fria till prinsessan, what a prick.
yeah okay so she touched a nerv there. Grejen är att jag är so not into bad boys. Så kom inte och säg att Aladin är en för det är han inte. Jag vill inte ändra honom, om något får han gärna ändra mig.
;)
Epilog. Eller Are you freakin' kidding me?!

Den nionde maj stod jag på svensk mark igen och tittade ut genom landskapet. Äntligen skulle jag få se min familj, mina vänner, äta svensk pizza och svensk choklad. Äntligen--- Men va faaaan!? Jag vill se mina amerikanska vänner, mina amerikanska familjer, äta amerikansk cheesecake och äcklig amerikansk choklad som smakar mjöl. Whyyyy am I home?
Chock. Ilska. Glädje. Förtvivlan. Rädsla. Hopp. Trötthet.
Inte lätt att lämna ett liv bakom sig. Men även om det redan var gjort en gång var denna svårare. När jag lämnade Sverige visste jag att jag skulle komma tillbaka. När jag lämnade USA var det bara hoppet som fick kämpa för att inte dränka mig i sorg.
Tog väl si sådär tre månader innan saker och ting började hända. Lite som om någon tyckte att det var dags to put an end to my emotional misery. Denna någon var mamma. Och sen pappa.
Det hela började med att jag blev accepterad att studera Utveckling och Internationellt Samarbete i tre år. Yaaay, lycka!!
Sen tyckte mamma min att det var dags för personlig utveckling och åka iväg och ta körkort. Men hu och hä tänkte jag. Ena dagen ville jag, andra var jag livrädd. Jag menar fem misslyckade uppkörningar? Not good for la självförtroende. Men jag bokade i alla fall en tre veckor intensivkurs i Norrköping.
Sen fick jag besked om ett jobb på Akademibokhandeln! Ni som inte känner mig har jag ett ord för: Boknörd. Så lycklig.
Seeeeen åkte jag till Norrköping och hade krig med mig själv i tre veckor. Hade samtidigt supermysigt också. Fick tre fel på skriftliga provet (that's preeetty darn good) och sen klarade jag FINALLY uppkörningen!! JAG HAR KÖRKORT!!
Sen det bästa av allt: träffade världens gulligaste och underbaraste och sötaste och finaste och rataste och roligaste och pluttignuttigaste pojke. I've got a pojkvän.
What else? Hälsade på Long Island Uni i oktober och hade det underbart. Ska flytta hemifrån till en mysig liten lägenhet med syrran i sommar.
Asså jag undrar vad sjutton det är som händer här? Ska inte klaga, ska inte klaga, som de säger i BOKEN Slumdog Millionaire "You don't question a miracle"
UIS B
Det skulle vara så kul att få åka tillbaka dit och studera lite till. De flesta av mina kära vänner lär vara borta. Men inte Alizé i alla fall. Hörde även att Akillah might stick around as well.
För att få vara en graduate student krävs det ju då att jag har en utbildning, vilket jag skaffar nu.
Utveckling och Internationellt Samarbete
3 år på Södertörns Högskola.
I'm in loooove. A kursen är precis avslutad och B kursen startade intressantare än någonsin. Lilla Emilie är glad. Sista året finns även chansen att åka och göra fältstudier i Tanzania.
Moment 1 som jag läser nu heter "Postkolonialism, Hälsa och Globalisering" och passar perfekt till inriktningen jag ska välja termin 3; Internationell hälsa.
Watch out world - Emilie is getting some utbildning.
Och björnen vaknade ur sitt ide... tillslut.

Som en stor filosof en gång sa:
"Det kommer en tid i allas liv då de helt enkelt behöver en paus från bloggen"
Mycket klokt, mycket klokt indeed. Men nu ringde klockan in igen och här är jag. Klart bloggen lockar som mest när man har extrem magkramp så man får bitcha och moana lite inför allmänheten.
Hur som helst. Är i Sverige igen, och har vart det sedan maj (2011). Saknar mitt lilla liv i NY som in i bomben. Inte NY så mycket som mina vänner där och den underbara skolan. Men det problemet är löst, förstår ni.
1) Jag var där och hälsade på i Oktober. Aaaamazing
2) Ska tillbaka dit som graduate student efter jag gått klart utbildningen jag går här nu hemma i Sverige.
Så mycket jag har att berätta, både från USA och från Sverige. Det får komma när det kommer. As for now, I need some rest. Min mage skriker efter pain killers av alla slag vilket jag inte tänker ge den förrän jag provat den gamla hederliga godnattsömnen som jag hört ska vara så bra.
Förresten, var på gymmet idag och provade Sh´bam. Kul, men trött som bara den. Otroligt glad att dansinspirerade träningsformer växer i popularitet. The dansnörd inside me es muy proud. Dock har jag ett problem med mitt gym: ytterdörren.
Den är otroligt trög och svår att få upp. Kan ju inte säga till eftersom det är ett gym och de säkert skulle svara att det är ett test på hur vältränad man är. Får man inte upp dörren så är det bara att ge gärnet inne i träningssalen. But here's the deal: om jag inte får upp dörren - hur ska jag ens komma in i träningssalen då?
En liten nöt att knäcka.
En god liten frukost för en liten vegetarian
Så gott att jag tagit med mig traditionen hem till min pappa.
Vid middagsbordet säger jag till pappa att han borde prova peanut butter.
"Det är inte så nyttigt har jag hört"
Svarar han medan han häller Beaneisesås på sin röda stek.
Eh ja.
Specifik pilot från i julas
Little miss can't make up her mind
I know, I know, sa ingenting till någon, bara slutade.
Men nu i denna stund insåg jag hur underbart det är, att ha en sida som är min egen, att ha en sida som sparar ner var jag vart med om, och kanske inspirerar en och annan till att göra detsamma någon dag.
Jag är hemma i Sverige nu, efter det UNDERBARASTE året in la världshistoria. Depression, what?? Nej men, tack för den anti-depressiva medicinen, jag uppskattar den förverkligen, för jag har vart så lycklig och njutit av varenda sekund!
Väl hemma drabbades jag av chock. Brast i tårar, skrek, var förvirrad. Inte deprimerad, bara chockad. Omställningen var alldeles för stor.
Varje natt drömmer jag om USA. Inte speciellt trevliga drömmar, men det struntar jag i för det är USAAAA!! Förutom i natt. Då var det Dumbo. Antar att det kan vara för att jag läser "Water for Elephants". Nu när jag tänker efter, den boken köpte jag ju i USAAA, så indirekt drömde jag om USA.
Oh ja, The Dolphin bookstore, Port Washington. Jag och Alizé hade skrattat åt skylten "warning for ducks", eller jag hade skrattat, Alizé är något van vid skylten. Jag menar det är så sött så man blir tokig! Det vill säga tills en av kanadagässen totally fräste åt mig.
Hur som helst, Alizé tog mig till hennes närmaste bookstore. Mysig, personlig, underbar. Där köpte jag boken, water for elephants. Varje gång jag rör vid dess sidor förs jag tillbaka.
Jag saknar Alizé och alla andra. Hon har lärt sig två saker på svenska:
Lycka och Bästa vän. Kunde inte beskriva situationen bättre själv.
Harry Pötter
Dagen jag fick reda på att jag borde åka hem tidigare och sättas på antidepressiva var en tuff dag. Mycket chock och gråt. Så Abby kom och hämtade mig och vi gick och såg Harry Potter som hade hafe premiär samma natt.
Abby var lite sur för att den inte gick i 3D, vilket jag var glad för. Minsta grej och hon viskade till mig "that would have been awesome in 3D". Tills ormen hoppade upp and she was like "okay never mind".
Jag är ganska glad att den är i två delar eftersom de fick med så mycket i första delen istället för att klippa och klistra i hundra år. DOCK, måste de vänta så länge med att visa nästa del? Wanna seee.
På vägen hem blev det lite radio. Chicken noodle soup, chicken noodle soup, chicken noodle soup with a soda on the side. Couldn't have said it better myself.
Oktober biiio

Ganska stort, ganska tomt

Vad sägs om lite snabbmat till bion, snaks var sååååå 2009

Längsta och störstaste korridorerna, ingen SF bio på Sergel här inte

OOOH, I remember that guy, hade ett målarblock med honom när jag var mindre

Gamla posters i en värld full av liv

Kloka ugglor såg en film om andra kloka ugglor

Me and Abby

Me and Kanade
Louisiana imorgon
Vad mycket jag kommer lära mig om community nu, alltså att få bygga upp hus som blivit förstörda! Egentligen är det helt sjukt att volontärer på 20 år ska göra det och the government sitter och rullar tummarna i sina fotöljer. Kanske ska ta arslet ur irak och hjälpa sitt egna folk först?
Hur som haver, iiih. Annars pluggar jag på, mycket men kul. Love it here.
Skype med Filippa, hon visar stolt upp kortet på mig och Oliver som kom med posten "titta Emilie, Emilie titta, det e dyyyyyy"
Är det inte bara föööör typiskt?
Vad vittnar man då om inte ett *döskalle-utropstecken-snabelA-gift* utomjordingssken! Tre gånger!!! En gång såg jag det, en gång såg Haifah det och den sista gången såg vi det tillsammans.
Vi snackar den mörka kvällshimlen som lyses upp av grönt sken i fjärran.
Det var bara att gå upp till Haifahs rum, stänga för med gardinerna och säga
"Nej, vet ni vad, vi orkar inte just nu så ni får faktiskt komma och inta jorden någon annan dag!"
Där fick dem så de teg...
I'm treating myself with a little Internet time
Saker har hänt. Saker kommer att hända. Jag vill verkligen skriva ner det så att jag kommer ihåg men jag måste tyvärr låta onsdagen passera så att jag kan andas ut. Kan dock bjuda lite på vad som hänt today.
Sätter mig på Akilahs säng bredvid Haifah. Vi hör någon slå in koden i dörren, och in kommer Akilah, bara för att upptäcka att hennes säng en än gång har blivit ockuperad av två små busråttor. Kände för att skrika "SURPRISE" när hon såg oss. Fast hon är van vid att vi snor hennes säng. Förövrigt så pratar de om att ge mig ett guesst pass till deras dörr eftersom det börjar bli jobbigt för dem och springa och öppna för mig stup i kvarten.
Sen ska jag, Wing och Haifah till Winnick och äta. Jag knackar på deras dörr.
Jag: Hello my children
Wing: Hello mom haha
Haifah: Hey, I'm not your child, I'm always the mother
Jag: Yeah but I got tired of always being the baby so now I decided that I am the mother
Haifah: You can't just decide that
Jag: It's not fair!
Haifah: What do you mean "not fair" I gave birth to you!
Och liiite liiite senare när vi gick till Winnick fick Wing ett telefonsamtal:
Wing: Weeeei
Jag: Oh my, did you hear that Haifah? Wing Said Weeei instead of Waaaai, do you think something is wrong?
Haifah: I dont know, maybe she did some chinese slang we are not familiar with?
*Vi fick dock det senaste uppklarat för oss. Weeeeeei är mer madarin för hej medan waaai är Cantonese (som Wing pratar). Hon trodde inte vi kunde höra skillnaden. Men jodå det kunde vi. Kanske för att varje gång hon säger "waai" brukar Haifah svara "because".
Lite secrets
Feb 17th
Wingeling fyller 18 år
Sista helgen i februari
Akilah bjöd mig och Haifah till hennes church där de har en tillställning för Black History Month med massa historia och dans. Looking forward to it.
Visit from home
Pappa kommer och hälsar på i april
THE TWO BIG THINGS
1. En vän till mig från College 101 startade en Ballroom dance club och vill att jag ska lära ut salsa. Vi har pysslat supermycket med danser, uppvärmning, marknadsföring, charity etc. So wonderful!
2. JAG SKA TILL LOUISIANA!!!!
Under spring break åker jag med skolans volontärgrupp till Lafayette, Louisiana för att hjälpa till att bygga upp hus som blivit förstört av alla hurricanes. Sista dagen spenderas i New Orleans.
Jag är helt till mig av längtan!

Vårjackan på
Nu är jag trött. Väldigt trött. Eh, klockan är inte ens sju. Men det har vart en lång dag.

